poison

Är det meningen att man ska slänga in sitt hjärta å låta det trampas på hela tiden... Eller kanske snarare...varför lär jag mig aldrig. Varför kasta in mitt hjärta först. Eller är det verkligen så att jag är en person som ingen vill ha, som ingen vill veta av eller vill träffa igen. Det är så det känns just nu. Hur kan jag gång på gång missbedöma en situation så fullständigt?

En del smarta säger att ingen annan kan älska dig om du inte älskar dig själv och är trygg med dig själv. Men hur blir man det. Hur lär man sig att bekräfta sig själv och inte söka bekräftelse hos ngn annan. Hur lär man sig att backa och ta hand om sig själv. Varför ska livet vara så svårt? Eller kanske är det inte så svårt utan bara jag som komplicererar det?